Midsommar?
Jag vet att uppdateringen suger (extra) mycket just nu. Men det har varit fullt upp på sistonde.
I torsdags va Kalle på banken i Borgholm och skrev på papperna så nu är huset i Dödevi hans! Och som vi slitit med huset. Det där med att "bara" lägga lite golv och måla va inte så bara. Kalle har två jack i pannan, såg-skärsår i ett finger och ett annat finger han han borrat sig i. Plus blåsor på händerna från att ha dragit upp gammalt golv. Jag har haft ont i hela kroppen efter att ha fått sitta i alla möjliga konstiga ställningar för att komma åt att spackla, slipa och måla. Och min krop ar varje kväll varit täckt av färg. Och vita slingor har jag i håret som inte går bort ;) Och så allt jäkla byggdamm som sitter överallt.
Plus att vi fått flyttstäda större delen av huset. Och åka 10 mil, enkel resa, till Kamlar för att komplettera med grejer på Ikea. Och så gick stentrappan sönder och även tvättmaskinen.
Men. Men! Vi hann. i torsdags vid två kom de första hyresgästerna och de är jättenöjda. Och vi har bott in oss i verkstan och det känns bra.
Och efter att ha sovit skitdåligt sen jag kom hit förra onsdagen och därmed känt mig som ett vrak så fick jag äntligen sova bra inatt.
Min midsommar innebar jobb på Svea 8- 17.30. Över 1000 pers var där och firade och det va en kul dag att jobba på. Vi var sen bjudna på middag hos Eriks snälla föräldrar. Var? I deras sjöbod ute på Kesnäsudden. Kan minsann inte tänka mig nått finare ställe att fira midsommar på!
Skulle egentligen hjälpt till på Kalk på kvällen, men jag va helt slut. Så, jag åkte hem vid tio, kollade på How I met your mother på datorn och åt Cheeseballs. Och sen sov jag. Och jag sov så gott! Sov till halv elva, när Kalle åkte till jobb. Tittade på några avsnitt till poch sen somnade jag om nån timme till. Underbart!
Åkte till Kalk för en underbart behövlig dusch och åt sen lunch här med Anders, Hanna, Jonna och Totte.
Ska dricka upp mitt kaffe nu och sen åka till Svea och jobba lite. Ikväll ska jag sitta i entren på Kalk, ska tydligen bli världens drag här ikväll ;)
1 år
Jag kan inte fatta att det gått ett helt år. Hur kan det gått ett helt år och ändå känns saknaden och sorgen så enorm?
Jag tänker på morfar ofta och vi pratar om honom ofta, vi minns honom hela tiden. Det gör att vi aldrig kommer glömma honom och hur han var. Det är viktigt för mig, att aldrig glömma.
Att aldrig glömma vilken underbar människa han var. På sitt sätt. Hur han kivades och retades. Hur han alltid sa vad han tyckte. Hur han alltid gav en de längsta och goaste kramarna. Hur han aldrig riktigt sa att han tyckte om en, men det behövdes inte, för man visste det ändå. Hur han var snål på sitt sätt, tyckte födelsedagspresenter och julklappar var onödiga men sällan lät en gå hem tomhänt efter ett besök. Hur han haft en tuff uppväxt men aldrig gnällt över det. Hur han och mormor hjälpte varandra. Hur han älskade djur och att vara ute på landet. Hur han alltid gick i tofflor och hade ett par vanliga och ett par "bästes-tofflor". Hur han sa att jag skulle "tänka på något roligt" när jag va rädd och inte kunde sova hos dom när jag va liten, hur han fick Henkan att känna sig tvingad att äta upp salladen när vi var små och hälsade på, hur han tyckte vi barnbarn var kräsna och sa att allt gick att äta - förrutom salt sill och minimajs, hur han älskade gräddbullar och köpte 2 paket när han va på marknader och auktioner - det ena paketet åt han upp i bilen hem, hur han kallade mig ziegenare och frågade om jag kunde spå honom när jag tyckte jag hade färgat håret för mörkt, hur envis han var, hur han kunde svära när han inte fick rätt på något, hur han när han var 18 tog beslutet att leta upp sin biologiska syster - vilket hon på begravningen berättade att hon var evigt tacksam över, hur han åkte och vattnade på gjorde fint på mormors föräldrars grav utan att hon bett om det, hur han tyckte att lök var en bra gå-bort-present, hur mamma fick skriva en info-lapp om iris och sätta på kopplet när han passade henne - för han lärde sig aldrig vaken ras eller hennes ålder, hur han tyckte det va onödigt att köra i 110 på motorvägen - alldeles för fort, hur han tyckte min storebror va tråkig som va hemma en fredagkväll när han va 14-15 - när han var i den åldern va han på dansbanan med en kvarter i rövalomman, men hur han aldrig drack särskillt mycket senare, hur han och mormor gav mig en jättefin sak innan jag åkte till Öland första sommaren... Herregud listan kan bli hur lång som helst...
Det finns så mycket att minnas. Och lika mycket att sakna.
Om det finns något som hjälper mig lite i sorgen så är det vetskapen om att jag aldrig behöver ångra något när det gäller morfar. Sista månaderna träffade jag honom ca en gång i veckan och jag vet hur mycket han uppskattade det. Jag träffade honom för sista gången dagen innan han dog, då var han så svag men jag ville ändå inte förstå hur illa det var. Jag levde i nån slags förnekelse, för jag ville inte acceptera hur det var. Det var fel, och orättvist att morfar skulle dö. Han hade så mycket kvar att leva för...
Älskade morfar, jag saknar dig så mycket!
Hemma-borta
Jag är på Öland nu förresten. Mitt "hemma" de kommande 2 månaderna.
Tog tåget upp igår onsdag. När jag gick på tåget satt en tjej på min plats. Och eftersom jag betalat för just den platsen, fönsterplats i Tyst avdelning, informerade jag henne om att det va min plats. När hon flyttat så kommer en tjej bakom mig och frågar om jag verkligen har plats 156, för den har hon?
Vi kollar våra biljetter, jodå, samma plats, samma vagn, samma tåg, samma tid. Jättekonstigt.
Eftersom hennes pojkvän hade platsen bredvid henne så satte jag mig på sätet bakom istället.
När konduktören kom berättade vi om våra biljetter. Hon tittade på dom och tyckte det va jättemärkligt och kunde inte förklara det hela. Men eftersom jag fick en likgiltig plats så brydde jag mig inte så mycket.
När jag ska lägga ner biljetten så tittar jag på den igen. Då ser jag det.
Ojdå! Jag hade visst bokat fel dag! haha, det är BARA jag som kan göra nått sånt!
Berättade för tjejen framför mig att jag hittat "felet" och hon bara skrattade. Vilken tur att konduktören inte såg det. Nu va hon visserligen trevlig, men hade det varit nån sur människa hade jag säkert fått köpa ny biljett.
Så, det löste sig, jag kom fram och blev hämtad av Kalle. Inhandling till huset på IKEA, Rusta och Jysk innan vi körde till Nybro för att hämta en bäddsoffa. Använde GPSen i Kalles iPhone och nä vi kört en bra bit visade den att vi skulle svänga till höger och köra över järnvägen. Bara det att där bara fanns en gång/cykeltunnel! Ringde tjejen vi skulle till ochfick reda på att vägen gjorts om till gång/cykelbana för ett par år en, tack för den!
Så vi fick köra tillbaka ett par km för att ta oss över järnvägen, och sen bort till samma ställe vi var innan.
Huset låg verkligen precis bredvid tunneln!
Idag har jag städat soffan som hade lite mer än "ett par skönhetsfläckar". Hundhår överallt så ja fick dammsuga hela soffan grundligt och efter det torkar bort alla fläckar. Lite tråkigt men ja stod iaf ute i solen och soffan va billig ;)
Medans Kalle la golv på ovanvåningen tänkte jag städa och ställa iordning friggebode så att något är helt klart till de första hyresgästerna kommer.
Dock ser man saker med helt andra ögon när det är ens "eget" så när jag torkat av väggarna insåg jag att det nte räckte. Så det blev färgaffären och nu ä väggarna kritvita och fina :)
Så nu ska det "bara" dammsugas, moppas, torkas tavlor, ställa iordning sängarna, rysta mattan och lägga ut täcken, kuddar och sängkläder och sen är där färdigt ute!
Men först bli det middag, hoppas Kalle kommer hem med det snart :)
Cykling
I tisdags utnyttjade jag minsann min cykel till fullo! Jag cyklade först bort till Möllevångstorget på jakt efter blåklint. Och till min stora glädje hittade jag det! Sen cyklade jag via Rosengård ut till Husie kyrkogård. Blåklinten var till min älskade morfar, hans favoritblomma på sommaren som han alltid plockade.
Jag slog mig ner bredvid graven och en massa minnen sköljde över mig samtidigt som tårarna bara rann. Sorgen och saknaden är så stor trots att det på söndag gått ett år sen morfar somnade in. Jag kan inte fatta det..
Efter en bra stund samlade jag mig, torkade tårarna och cyklade hemåt. Blev sjukt sugen på korv o potatismos så jag cyklade genom Husie bort till ett gatukök där jag åt lunch haha! Riktigt gott va det iaf :)
Efter några timmar hemma hoppade jag på cykeln igen, denna gången mot Mellanheden och mormors nya lägenhet. Jag hade med mig en hel lax som vi kokte i ugnen och åt med massa nypotatis och hollandaisesås och drack vitt vin till. Sjukt gott va det och all nypotatis som mormor skulle ha till lunch dag efter slank ner den med ;)
Trots en mindre matkoma lyckades vi trycka i oss jordgubbar och glass också och vi hade en riktigt mysig kväll. Älskar att ha mormor på cykelavstång numera!
När jag cyklade hem var klockan närmre elva och jag kände mig glad och nöjd över att jag kunde berätta min lilla överrasking för mormor som jag o mamma har planerat :)
En himla massa cyklade helt enkelt och det kändes i rumpan dagen efter kan jag säga.. ;)
Det var inget snack om vilka blommor det skulle vara på morfars kistdekoration.
Mammas gröna fingrar gjorde en fantastisk dekoration som liknade en sommaräng..
My girls
På kvällen blev det en spontandejt med fruntimmerna på Lilla Torg. Normalt sett får vi knappt ihop en kväll även om vi börjar planera flera veckor innan, men igår kunde alla med bara några timmars varsel!
Vi åt och drack gott, pratade och skrattade som bara vi kan.. :)
Jag, Frida o Engo avslutade kvällen på Fridays med drinkar och mys. Underbar dag och kväll!
I eftermiddag ska jag träffa Johanna och efter det kommer jag känna mig redo att sticka till Öland imorgon! :)
Sen sist...
Ja, ungefär det har jag pysslat med.
