Lojses Blogg

Igår hos Kalles mamma började vi prata om en sak som ibland kommer upp till diskussion. Min släkt.

Såhär är det.

Min mamma har en bror som är gift och dom har 2 döttar. Dvs mina kusiner.
Min pappa har en syster som är gift och även dom har 2 döttar.

När alla bodde hemma bodde min faster med familj ca 500 m från oss, och min morbror med familj ca 2 mil i från oss.
Och när nån av oss fyller årm, ja då är det kalas. Och ja, det blir 8 kalas om året. Plus då att vi är 5 st i min familj.

Tills för 10 månader sen hade jag både mormor, morfar o farmor i livet och det va alltså ytterligare 3 kalas.

16 kalas om året alltså. Det är väl ingenting?

Detta förutsätter då att det inte är någon som fyller jämnt eller 5ar, för då kan det tillkomma lite kalas ;)

Mormor har en bror, som är gift om har två barn, dvs mammas kusiner. Dessa har 2 barn var, dvs jag har 4 nästkusiner på denna sidan.
Och ja, det händer att vi även går på några kalas här. Om det fylls jämnt. Förrutom mormors bror eller fru, dom kan man gå till på en vanlig födelsedag också.

Morfar hade (har? vad säger man? hon lever ju..) en syster. Som är gift och har 2 döttrar. Och dom har i sin tur varsin dotter.
Dom bor alla i Helsingborg och deras kalas går vi faktiskt inte på! Med student och konfirmation däremot.. ;)

Hänger ni med? Är det fler än vår familj och släkt som har det såhär? För mig är detta helt normalt.
Från den 17 januari till slutet på maj(?) så fyller mormor, jag (morfar <3) storebror, lillebror, kusin, ett kusinbarn, ingift farbror o morbror år.
Från 13 augusti till 10 november fyller mamma, pappa, ingift moster, kusin, kusin, faster, (farmor <3) och kusin år.

Och jag älskar alla dessa kalas! Jag tycker det är jättemysigt och trevligt att träffa släkten, äta lite mat och tårta, prata om allt möjligt, retas o tetas, minnas tillbaka och bara ha det kul!
Jag förstår inte vad som är fel med det?
Folk suckar och stönar och säger "ska du på kalas IGEN?" och tittar medlidande på mig och jag känner mig helt frågande.

Är det vi som är konstiga? Har vi haft turen att hamna i en släkt där man tycker om varandra? (Mer eller mindre? :P)
Vissa ser sina vänner som sin familj och säger att det är bättre att få välja sin familj. Jag antar att jag kan skatta mig lycklig som inte vill välja till nån...

I somras när jag skulle åka hem för morfars begravning fick jag frågan om det va en "trevlig" begravning, så tillvida att jag skulle få träffa släkt som jag inte träffat på länge.
För mig va det en konstig fråga. Släkten träffar man ju ofta!

Jag inser att det låter som att vi är lite hippiesar (kanske?) som gör allt tillsammans och firar jul allihopa och det ena med det fjärde. Så är det inte.

Vi är bara en vanlig släkt som tycker om varandra :)