Lojses Blogg

Vilken jävla dag alltså..

Helt plötsligt från ingenstans bröt jag ihop totalt på jobb idag. Grät o grät o grät... Samlade mig, va lugn en stund.. och sen grät jag igen..
Ett gäng kollegor och cheferna va så fina och tröstade, pratade med mig och frågade om det hänt nått.
Och jag svarade att det inte har hänt nått och att jag inte vet varför jag grät.

Efter säkert minst en timme samlade jag mig, fick lunch o sen jobbade jag vidare. Sen på eftermiddagen/tidig kväll så kom lillebror o mamma dit. Och så fort jag kramade mamma så brast det igen..

Och sen när Kalle kom hem så började jag gråta igen...

Jag har svarat hela dagen att jag inte vet varför jag gråter och att ingenting har hänt. Men sen kom jag på att det egentligen inte är sant.

Det är inget speciellt som hänt just nu visserligen men,
jag har jobbat sjukt mycket denna månaden
jag har ätit sjukt dåligt denna månaden
förrutom cykling till o från jobb och allt springande där har jag inte motionerat
jag har knappt hunnit träffa familj o vänner o ladda batterierna
det närmar sig jul, första julen utan både farmor o morfar
jag har fortfarande inte accepterat morfars bortgång och jag saknar honom o farmor varje dag
det finns en person som står mig väldigt nära som inte mår alls bra just nu
jag får stötvis höra hemska/konstiga/jagvetintevad saker om folk som stått mig nära
jag har nyligen brutit en 14 år gammal "vana"
plus mitt vanliga "bagage"

plus att jag alltid vill va bäst på allt jag gör, aldrig vill ha fel, aldrig vill ge upp och aldrig visa mig svag.

Så ja, att bubblan ibland spricker kanske inte är så konstigt? ;)

Tänk att bara få känna sig riktigt riktigt lycklig en stund...