Lojses Blogg

Det höll på att bli en riktigt skitkväll för min del. Nu blev det bara en skit-timme, tack vare min grymma pojkvän!
Frustrationen över att inte ha nån kläder som är snygga eller som passar i kombination med att jag vet att jag inte kommer ha råd att köpa nått nytt förrän till hösten (om jag får jobb) fick bägaren att rinna över totalt. Allt som man gått o funderat på sista tiden kom ut.
Jag är så jävla trött på att inte ha ett jobb.
På att känna att jag är värdelös och därför inte kommer få nått vettigt jobb.
På att sitta hemma själv och glo (på tv'n/datorn) hela dagarna, och ibland kvällarna.
På att inte ha nått kul att se framemot.
På att hela tiden oroa mig för pengar.
På att ha känslan av att ingen jävel bryr sig.

Visst, varför ska folk gå omkring o tänka på mig hela dagarna, jag fattar. Och det finns några som bryr sig. Men jag är så trött på att anstänga mig och få noll tillbaka.
Exempel. Häromveckan anordnade jag en klädbytardag. Jag gick ut med datum 2 veckor i förväg, hade det på en tisdagkväll och bjöd 25 pers. 5 pers kom...

Jag har sagt innan att jag vill dra ihop nån slags "bröllopsfest" när Daniel och Victoria gifter sig. Jag älskar ju både bröllop och kungligheter och tänkte det kunde va kul. Men nu har jag bestämt mig för att inte göra det. Jag ska åka hem till mamma och se bröllopet med henne. Vilket absolut inte är något andrahandsval, ska bli jättekul att se det med henne!

Jag vet att jag inte alltid är så spännande att hänga med. Kasst med pengar och svajande mående är väl ingen perfekt kombo, men ändå. Känner mig så jäkla bortglömd och ensam ibland.


Nu ska jag ta en Ipren ( bara jag som får ont i huvudet när man gråtit?) och gå o lägga mig. Hoppas jag kan somna trots att Kalle är ute och ränner ;)