Söndag
Dagen so far har inneburit ångest, tårar, god frukost, ångest, grubblerier, samtal med mamma, tårar och lite ångest till.
Jag är så jävla trött på detta så ni anar inte! Jag har kommit på att jag hade ett bakslag förra året vid denna tiden, men i år är det värre.. Det som håller mig uppe nu är att jag vet att det blir bättre, för det blir det alltid. Det måste det liksom bli. Men när?
Sov superdåligt i natt, va oligt, vaknade svettig o med ångest. Saknar att ha nån vid min sida att krypa bredvid..
I natt får jag sova bredvid Kalle igen och jag hoppas det kan ge mig lite ro!
Kommentarer
Trackback
