Sorg
Farmors bortgång är mycket jobbigar än jag någonsin kunnat tänka mig. Speciellt på kvällarna när man går o lägger sig o det är mörkt och tyst och man har tid och möjlighet att tänka..
Jag har, tackolov, aldrig förlorat någon närstående innan. Farfar dog när jag va 8 och det enda jag minns från hans död är att jag stod i badrummet o borstade håret när pappa ringde mamma o sa det. Och att jag va hos Engo när det va på begraving och att Engo, när vi stod ine på Konsum sa "jag vet varför du är hos oss idag". Det va så himla fint, en 8åring säger knappast "beklagar sorgen".
Mormor Edit, mammas mormor, dog när jag va 9 o från det minns jag bara när jag fick reda på det, hade varit o lekt med Engo och kom hem o mamma o pappa va i sovrummet o mamma va på väg till sjukhuset.
Detta är det enda jag kan relatera till dödsfall inom familjen, vilket jag är grymt tacksam för, men det gör också att jag inte har en aning om hur man hanterar sorg av detta slag. Det känns så konstigt.
Om två veckor är det begravning och jag har ingen aning om hur det kommer bli o kännas. Jag är glad att detta inte är min första begravning, va på en för 5 år sen, en vän till farmor som gått bort.
En dag i taget, finns inte så mycket annat att göra.
Och jut när jag sitter o skriver detta ringer det en man o säger att han har blommor till mig. En jättefin bukett tulpaner från finaste Engo o Mia..
Jag har, tackolov, aldrig förlorat någon närstående innan. Farfar dog när jag va 8 och det enda jag minns från hans död är att jag stod i badrummet o borstade håret när pappa ringde mamma o sa det. Och att jag va hos Engo när det va på begraving och att Engo, när vi stod ine på Konsum sa "jag vet varför du är hos oss idag". Det va så himla fint, en 8åring säger knappast "beklagar sorgen".
Mormor Edit, mammas mormor, dog när jag va 9 o från det minns jag bara när jag fick reda på det, hade varit o lekt med Engo och kom hem o mamma o pappa va i sovrummet o mamma va på väg till sjukhuset.
Detta är det enda jag kan relatera till dödsfall inom familjen, vilket jag är grymt tacksam för, men det gör också att jag inte har en aning om hur man hanterar sorg av detta slag. Det känns så konstigt.
Om två veckor är det begravning och jag har ingen aning om hur det kommer bli o kännas. Jag är glad att detta inte är min första begravning, va på en för 5 år sen, en vän till farmor som gått bort.
En dag i taget, finns inte så mycket annat att göra.
Och jut när jag sitter o skriver detta ringer det en man o säger att han har blommor till mig. En jättefin bukett tulpaner från finaste Engo o Mia..
Kommentarer
Trackback
