Lojses Blogg

I onsdagskväll fick min fina lilla farmor en stor hjärnblödning. Mamma o pappa hittade henne igår morse på golvet.
Nu ligger hon på sjukhuset. Sover och snarkar som tusan. Blåslagen och svullen i ansiktet efter fallet och med nån fraktur i axeln/armen. Farmor fyllde 98 i oktober och har levt ett bra liv. Hon har bott hemma i sin lilla stuga själv sen farfar dog för flera år sen. Fram tills för några år sen klarade hon sig helt själv, men numera får hon hjälp med att åka o handla. Farmor är en riktig krutgumma, hon har humor och är så himla snäll.

Jag och Kalle åkte och hälsade på henne på sjukhuset idag. Tror inte jag va inne i rummet i ens minut. Det gick inte. Det var inte farmor som låg där.

Jag är ledsen och kluven. Läkararna säger att hon är lugn och inte har ont. Hon har levt ett långt och bra liv. Jag vill inte att hon ska lämna oss, men jag vill inte heller att hon ska lida. Hon har nästan aldrig varit på sjukhus trots sin ålder, och hon borde inte få somna in på ett sjukhus... Hon borde få komma hem, tända en brasa så det blir sådär varmt som det bara blir hos farmor, dricka sitt kaffe, först en klunk mjölk från kaffemuggen, sen kaffet, o läsa sin tidning som hon gör varje morgon.
Hon ska inte ligga i ett kalt sjukhusrum i fula sjukhuskläder.

Men det är inget vi kan påverka. Vi kan bara vänta. Och hoppas på det bästa. Och, tyvärr, räkna med det värsta...