Tårar.

Jahapp då va man här igen. Slutar aldrig förvånas.

Jag grubblar sönder mig o tårarna rinner. Detta är en skitsak som jag ska klara men just nu vet jag inte hur.. Det känns inte som jag kommer klara det själv, men jag hatar att va svag o behöva be andra om hjälp..

Kalle är en av få personer som jag kan visa mig riktigt svag för.. Samtidigt vill jag inte va en börda för honbom o får då dåligt samvete för att jag mår dåligt o mår sämre av det. En så kallas ond cirkel. Suck.

Men men, bara att kämpa på...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0