Quiter!
Imorse ringde jag och sa upp mig. Från mitt nya jobb. Som jag började på i måndags. För 2 dagar sen.
Tänk och tyck vad ni vill. För det gör ni. Det vet jag. Det hade jag också gjort.
Men såhär är det
Jag är en utåtriktad o framåt person som älskar att träffa folk o få ge service.
Jag är sjukt morgontrött och gillar inte att åka buss allt för mycket.
Jag kan inte excel.
Mitt jobb innebar att jag skulle gå upp 06.00 varje morgon, pendla med buss till jobb, 45 min dit o nästan en timme hem (detta trots att jag bor i centrala malmö).
Jag skulle sitta på ett eget kontor hela dagarna framför en dator och inte träffa nått folk.
I stort sett allt arbete görs i Excel.
Summan? Detta var helt fel för mig. Helt fel.
Jag vet att man inte ska ge upp så lätt, men att bryta ihop två kvällar på raken för att man inte vill gå till jobb funkar inte. Dessutom, att jobba i ett par veckor till och sen sluta, efter att dom lagt ner resurser på mig, är bara egoistiskt.
Kalle sa igårkväll när jag bestämt mig att han va stolt över mig. Jag kunde inte för mitt liv förstå det, eftersom jag kände det som att jag gjort folk som trott på mig o stöttat mig besvikna.
Men hans stolthet grundade sig i att jag tog ett beslut om att göra något för att må bättre. Tänk hur många som jobbar kvar på sina arbeten där dom vantrivs, men inte gör något åt det.
Jag vill inte ha ett jobb där jag ständigt tittar på klockan och bara längtar efter att få sluta. Längtar efter helgen det första man gör måndagmorgon. Jag vill inte ha det.
Jag vill ha ett jobb som jag älskar att gå till. Ett jobb som är kul, givande och lärorikt. Ett jobb med bra arbetskamrater och bra stämning på jobb. Framförallt vill jag ha ett jobb som jag kan, och som jag är duktig på. Och som jag vill lära mig mer av.
Tyvärr va det inte detta jobbet.
Tänk och tyck vad ni vill. För det gör ni. Det vet jag. Det hade jag också gjort.
Men såhär är det
Jag är en utåtriktad o framåt person som älskar att träffa folk o få ge service.
Jag är sjukt morgontrött och gillar inte att åka buss allt för mycket.
Jag kan inte excel.
Mitt jobb innebar att jag skulle gå upp 06.00 varje morgon, pendla med buss till jobb, 45 min dit o nästan en timme hem (detta trots att jag bor i centrala malmö).
Jag skulle sitta på ett eget kontor hela dagarna framför en dator och inte träffa nått folk.
I stort sett allt arbete görs i Excel.
Summan? Detta var helt fel för mig. Helt fel.
Jag vet att man inte ska ge upp så lätt, men att bryta ihop två kvällar på raken för att man inte vill gå till jobb funkar inte. Dessutom, att jobba i ett par veckor till och sen sluta, efter att dom lagt ner resurser på mig, är bara egoistiskt.
Kalle sa igårkväll när jag bestämt mig att han va stolt över mig. Jag kunde inte för mitt liv förstå det, eftersom jag kände det som att jag gjort folk som trott på mig o stöttat mig besvikna.
Men hans stolthet grundade sig i att jag tog ett beslut om att göra något för att må bättre. Tänk hur många som jobbar kvar på sina arbeten där dom vantrivs, men inte gör något åt det.
Jag vill inte ha ett jobb där jag ständigt tittar på klockan och bara längtar efter att få sluta. Längtar efter helgen det första man gör måndagmorgon. Jag vill inte ha det.
Jag vill ha ett jobb som jag älskar att gå till. Ett jobb som är kul, givande och lärorikt. Ett jobb med bra arbetskamrater och bra stämning på jobb. Framförallt vill jag ha ett jobb som jag kan, och som jag är duktig på. Och som jag vill lära mig mer av.
Tyvärr va det inte detta jobbet.
Kommentarer
Postat av: C
Hej vännen!
Tror att det är lätt att vi känner dom känslorna för att, ja du vet.
Men vi ska inte blanda ihop det. Är nog lätt man gör det. Man ska sträva efter att må bra och att ta ett beslut som leder i rätt riktning är både starkt och klokt! Jag hejar på dig och hoppas du hittar ett jobb som du trivs med snart! Kram!
Trackback
