Bakslag

Jag visste det på nått sätt. Att det skulle bli såhär. Det va en sån dag.
Den började bra, låg o mös o snoozade i säkert en timme. Men när man sen blev ensam och klev upp så visste jag det liksom.

Det blev inget jobbande idag. Det gick inte. Tårarna ville icke sluta rinna.
Kalle undrade om det kändes bättre när jag inte skulle jobba. Lite press släppte men nej, det kändes inte bätte. Att inte göra något man bestämt att göra känns aldrig bra. Även om anledningarna är olika.

Detta har varit en riktigt dålig dag. Absolut. Men. MEN! Det har inte varit en knäckande dag. Det har inte varit en av de värsta dagarna. Långt ifrån. Dom RIKTIGT dåliga dagarna, då när man inte kunde ta sig ut från rummet o ångesten höll ett järngrepp om en, dom dagarna är långt, långt borta.
Och det är det jag måste tänka på. Tänka att det är okej med sånna här små bakslag, för dom är ingenting, i jämförelse. Ingenting.

Och visst, det hade gått bra ändå, men jag snorar hellre ner Kalles tröja än soffan :P

Kommentarer
Postat av: Engo

Kämpa på Lojse, som du brukar! Efter regn kommer sol. Allid. Puss

2009-05-03 @ 17:17:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0