Konstigt..

Idag slog det mig, vid 2 tillfällen, att jag nog saknar en viss person.. Känns konstigt att jag gör det, men samtidigt är det ju självklart..

Jag saknar alla skratt.. Skratten då tårarna nästan kommer o det krampar sig i magen..
Jag saknar alla samtal.. Samtal om allt, jobb, vänner, kärlek, ja livet helt enkelt..

Men samtidigt.
Så mycket har hänt. Saker jag bara inte kan bortse från. Sidor har visats som jag har svårt att förstå och acceptera.

Saker o ting kommer aldrig bli vad de en gång va...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0