Begravning
I fredags va det 2 veckor sen farmor begravdes. Det va en väldigt tung dag, men ändå en lättnad. Natten innan begravningen sov jag väldigt dåligt. Och hela veckan innan hade jag gått o grubblat och funderat över begravningen. Hur blir det, hur kommer man reagera, vad blir det för låtar, hur ska vi sitta, hur ska vi gå fram, vilken präst osv osv.. Massa saker som egentligen inte spelade någon roll men ändå tog upp massor av min tid..
Vår familj samlades hos mamma o pappa innan och jag fick se den fantastiska kistdekorationen som mamma gjort.
Vi va i kyrkan i god tid o mamma styrde upp hur alla blommor skulle ligga och allt var så himla fint.
Jag hade Kalle vid min sida under hela dagen, vilket va underbart.
Första låten som kantorn (?) sjöng va Gabriellas sång. En sång som jag älskat ända sen jag såg Så som i himlen, och nu fick en helt annan innebörd för mig.
Sista raden va slående...
Jag vill känna att jag levt mitt liv
Det måste farmor verkligen ha känt. 98 år gammal och fick bo hemma hela tiden. Bara en sån sak.
Avskedet framme vid kistan va väldigt jobbigt. Vi syskon + Kalle och Helena gick fram tillsammans och det kändes jättebra. Jag visste att jag ville säga nått, men hade inte bestämt vad. När vi väl stod där framme kom det av sig själv.
Sov gott farmor, jag kommer sakna dig!
Time to say goodbye avslutade i kyrkan och trots att det va så fint så kändes det fel. Jag vill inte ta avsked..
Fikat efteråt kändes som en skön avslutning även om jag gärna sett vem som helst annan bredvid mig än den som hamnade där... Jag vet att man inte ska bry sig o lägga energi på sånt, men det gör jag. Att komma på någons begravning, när man inte hört av sig på flera flera år, tycker jag bara är själviskt.
Jag hade funderat på att säga ett par ord på fikat, men kände inte alls för det. Men pappa höll ett fint tal och avslutade med ett fantastiskt konstaterande.
Mor va nöjd.
Och det är det viktigaste.
Medans vi fikade började det snöa och när det va dags att åka hem hade alla blommor fått ett fantastiskt vitt täcke på sig..
Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv
